Ett sandkorn mellan tårna på en clown på en strand på en ö i ett hav utan slut. En droppe på ett blad i en buske i en skog utan tak. En flamma från en stjärna genom ingentinget landar på en ögonfrans.
Det är som om jag tagit slut och fortfarande bara har ett blankt papper. Jag tappar år, trots att allt borde vara bra nu. Taket är för lågt och väggarna är för nära och luften är för kall men täcket är för varmt. Mitt kött känns mer och mer som ett hinder istället för ett redskap. Den här världen har aldrig varit min och jag är trött på att försöka. Behöver en annan värld.
En värld med högt i tak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar