måndag, december 29

cykler.

Ibland är det svårt att se när något gammalt slutar och något nytt börjar. När tomrummet mellan sömmarna blir så intensiva att varje dag känns som en död och en födelse så suddas gränserna mellan vad som kan och vad som är ut. Men jag är rätt säker på att det börjar om nu. Det är alldeles för mycket sammanträffanden och alldeles för många människor som är uppdateringar av andra människor och alldeles för ofta rysningar i hela kroppen.

Jag håller en digitalt remastrad version av Akira i handen och funderar på varför jag fortfarande inte kollat på den, jag har haft över tjugo år på mig. Jag pratar om Berlin och undrar varför jag fortfarande inte besökt, jag skulle älskat det. Jag lyssnar på den snart färdiga skivan och funderar på varför den inte är klar och släppt ännu, den är så jävla bra. Jag träffar människor som överraskar för första gången på hundra år och tänker, var har ni hållit hus, och varför lämnade ni mig så ensamma ett tag där?

Och det slår mig lite som en migränattack precis innan ett åskoväder; det går inte att backa tiden och det går inte att skynda på den men det går att styra den men inte innan du accepterat de två första sanningarna. Tiden är som en fjäril i rymden som alltid rör på sig. Man kan blåsa den i rätt riktning eller locka den med en blomma eller skrämma den med elden men den kommer alltid flyga dit den själv vill. Ibland i cirklar, ibland bakåt, men alltid i rörelse.

Mitt huvud värker och jag väntar på regnet.


lördag, december 27

dag 4.

Forna kärlekar rusar genom mitt huvud. De korta, de långa, de temporära och de dömda. De som hände på ett ögonblick och de som växte fram. De som kom undan och de som försvann. De som aldrig hände och de som kunde blivit så mycket mer. Tidigare har mitt fokus varit på valen som aldrig gjordes, och som kunde göras annorlunda, men det har bytts ut mot något mer definitivt, mer konstruktivt. Något som liknar sorg, men inte negativt.

Ja jag vet, maybe i'm finally getting over myself!

Ehum. Jag har hållit mig nykter för andra festen i rad. Jag har pratat med människor jag inte känner. Jag slåss mot min blyghet och håller fan på att vinna. Kommer få ADHD på köpet.


torsdag, december 25

azå lizom.

Jag tror jag skickade tre jul-sms igår. Det är tre mer än jag brukar. Om det inte vore för att alla ansiktslösa människor bredvid mig på tunnelbanan är hundra gånger bittrare än jag så skulle jag känna mig som scrooge. Vilket är kul för inte ens scrooge känner sig som scrooge. Det är kul för att det betyder att scrooge inte är så självmedveten.

Okej jag ska sluta förklara skämten i tron om att Förklaringen har gått från att vara något pinsamt man säger för att skämtet inte funkar till att ha blivit ett skämt i sig. Det har inte skett någon sådan utveckling. Det är uppenbart att mänskligheten inte riktigt hinner med. Chop chop people!


måndag, december 22

åtta till sexton bitar.

Dagen har förgyllts av den här helt underbara sidan. Det enda soundtracket jag letade efter som jag inte hittade var gunsmoke. Typiskt.

Uppdatering: Thank god för emulatorer: gunsmoke.mp3



fredag, december 19

försening.

Köttet begränsar oss. Om någon annan hade varit mitt kött så hade de tröttnat och lämnat det att ruttna. Den här självförgiftningen är allvarlig. På nyår ska jag dricka ett glas. Sen ska jag säga hej då till alkoholen under 2009. Köttet hänger kvar, men jag försöker göra det bästa av situationen. Träning och snälla hudkrämer. Eller käftsmällar och kemikalier, beroende på hur man ser på saken. Min värld måste rensas. Våldsamt.

Onsdagen för över en månad sedan började min värld att läcka intensivt. Mara räddade mig, höll upp mig, lät mig falla mjukt. Lagningen är temporär. Det läcker då och då, men kontrollerbart. Jag kan inte gå på fest utan att konstant kontrollera min andning. Jag väntar på samtal från vetenskapen och hoppas att felen går att reparera.

Under tiden återupptäcker jag LEXX, världens kanske sjukaste sci-fi/fantasy-serie någonsin:


måndag, december 15

azå.

Ja ba "idag ska jag fan göra klart låten" och sen ba kom solen och jag stod i typ FLERA TIMMAR framför fönstret och stekte under solljuset och sen så ba stack motivationen. Den ba, stack. "Herrå i'm åff!" och så ba stack den så nu har jag ingen motivation och solen är på väg ner och jag ba azå om jag inte har någon motivation så liksom hur ska jag bli motiverad att leta efter den? Motivationen azå.

söndag, december 14

luttriga.

Jag lyssnar fortfarade på samma playlist. Saker händer och jag har ingen kontroll för att det var senast i somras jag blev så här berusad. Jag tycker jag skriver logik, men nyktra ögon håller inte med. Fisk är på besök och jag bryter mot outtalade löften mot mig själv. Fyra tequilashots senare är jag i en hiss och läppar och förvirring och sen sitter vi i en taxi och jag skrattar för mig själv för att jag tror jag vet vad felet är.

Jag tror jag vet vad felet är. Felet är att alla andra är yngre. På så många plan.

Nina simone och ocelot-remixer i stereon. Jag vet inte, jag skrattar, och allt är egentligen sjukt bra.

torsdag, december 11

resultat.

Jag tog en extra dag. Och min plan sket sig ju helt. Istället för att göra klart gamla låtar så påbörjade jag en ny:










söndag, december 7

deadline.

Vissa dagar undrar jag hur jag fortfarande står upp, och sen ler jag och tittar i solen, och om solen är framme så bländar den mig och jag kisar. De dagarna brukar oftast vara sjukt bra. Men nu ska vi inte prata sommar när teh darknezz är upon oss. Jag får fortfarande alldeles för lite gjort för att jag ska kunna vara nöjd med mig själv. Den här hösten har jag (nästan omedvetet) gjort en del rätt stora ändringar i mitt liv. Som en naturlig del av det kommer jag att försöka bli klar med albumet den här veckan som kommer.

Jag sa tre dagar. Tre dagar för att färdigställa skivan. Jag vet, det är nästan löjligt optimistiskt, men jag vill se om jag kan hålla ett löfte mot mig själv, så jag minimerar distraktionerna på måndag, sätter telefonen på vibration och drar ur sladden till playstationet. Det kanske till och med går så långt att jag OMG WTF BBQ kopplar ner internet. Lita inte på det dock. Får jag klart hälften av låtarna är jag nöjd. Då gör jag samma sak veckan därpå. Vi ses på onsdag natt. Fram tills dess kan ni drömma mardrömmar om det här:



onsdag, december 3

brist på.

Läsningen gick bra. Presidentvalet i USA gick bra. Far Cry 2 är bra. Den här bilden är bra. Den som förstår den är bra. Allt är bra. I FEEL SO OPTIMISTIC.