luttriga.

Jag lyssnar fortfarade på samma playlist. Saker händer och jag har ingen kontroll för att det var senast i somras jag blev så här berusad. Jag tycker jag skriver logik, men nyktra ögon håller inte med. Fisk är på besök och jag bryter mot outtalade löften mot mig själv. Fyra tequilashots senare är jag i en hiss och läppar och förvirring och sen sitter vi i en taxi och jag skrattar för mig själv för att jag tror jag vet vad felet är.

Jag tror jag vet vad felet är. Felet är att alla andra är yngre. På så många plan.

Nina simone och ocelot-remixer i stereon. Jag vet inte, jag skrattar, och allt är egentligen sjukt bra.