tag:blogger.com,1999:blog-201413362024-02-28T15:41:50.947+01:00den sista bloggen..bloggen sista denFoadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.comBlogger212125tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-23398237549522513192010-11-16T00:57:00.002+01:002010-11-16T00:58:45.259+01:00evolve or else.I wish I could see the world as a playground instead of a prison.Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-88719079704412103292010-11-10T16:31:00.006+01:002010-11-11T19:02:56.192+01:00sick sick sick.<div style="text-align: justify;">Everything changes. One thought, I'd become years ago. Yesterday I truly became, or was it the day before. What was the other happening? Not a becoming? Everything changes, all the time, everywhere.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">These are not destinations. This is not a road. We have no goals. To walk you must first crawl. To run you must first walk. To fly you must grow wings. We are mutating. Sometimes we slow down. Other times we speed up.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">The pattern is circular, so we spiral forward, always reminded of who we were by the echoes of the last mistake we made. Finding people upgradeable. Finding upgradeable people. Becoming our better selves.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Everything changes. The faster we go, the easier it gets. Stopping means going in circles, and vice versa. It means becoming your echoes. Everything changes, all the time, everywhere.</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-49723176045527943912010-10-20T20:35:00.003+02:002010-10-20T20:45:11.345+02:00Gu va jåbit alt er när mann intä kann stava!!?!<div style="text-align: justify;">Det här med att folk diskuterar någonting där båda parter bygger sina argument på falska grunder och där någon (oftast jag, eftersom jag är en sån jävla buzzkill) kommer in med fakta och en något mer djupgående analys av "problemet", det är visst inte så uppskattat som man kan tro. Total överraskning: folk vill prata. Tydligen. Folk vill prata och de vill sprida sin röst som en svällande äcklig klump med mögel. Som luktar illa. Och är kladdig. Och har fel. För det spelar ingen roll om det är fel eller rätt, den som pratar högst vinner. Eller som i politiken, den som är bäst retoriker vinner. Ånej, politik! I en blogg! Fan nu kommer jag aldrig bli lika stor som kissie. Kiss. Kiss kiss kiss i hjärnan.</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-61965451105399519302010-10-03T01:42:00.004+02:002010-10-03T02:28:53.389+02:00har jag väntat länge nog.<div style="text-align: left;">Regeln är; ser du en vit kanin, följ den.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det spelar ingen roll hur äcklig eller illaluktande eller patetisk eller motsatt ditt eget sociokulturella flöde den är. Följ den ändå.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det gör inget om den haltar, om den har på sig fel kläder, om din mamma inte gillar den. Det gör inget om den äger en advokatbyrå, om den jobbar på konsum, om den är arbetslös skådis. Följ den ändå.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Den kanske har tappat hår, eller har oklippta naglar och den kanske bara är pre-op på grund av ambivalensen och den kanske DJ'ade lite på 90-talet, "då musik fortfarande var på riktigt" och den kanske är heroinist och bor mestadels på gatan och den kanske är kristen och den kanske hatar afrikaner men följ den ändå.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Den kanske har mördat någon. Följ den ändå.</div><div style="text-align: left;">Den kanske petar sig i näsan. Följ den ändå.</div><div style="text-align: left;">Den kanske röstade på Sverigedemokraterna. Följ den ändå.</div><div style="text-align: left;">Den kanske är helt perfekt för just dig. Följ den ändå.</div><div style="text-align: left;">Den kanske är från Göteborg. Följ den ändå.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Det gör inget om den har extra illaluktande fisar och inte kan laga mat och bara lyssnar på Gladiator-soundtracket. Det gör inget om den lämnar dig med tre barn, ett huslån och ett krossat hjärta. Det gör inget att den tjatar på dig om analsex. Följ den ändå.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Den är din poet, langare, läkare och life coach. Följ den.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><div style="text-align: left;">Ser du en vit kanin, följ den. Även om den inte är vit. Eller kanin.</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-58511143022449323812010-07-12T11:35:00.005+02:002010-07-12T11:40:31.332+02:00ripe<div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">do describe to me what is wrong and what is right</div><div style="text-align: justify;">what is left is seldom what i choose, but you might</div><div style="text-align: justify;">what dogs do sell</div><div style="text-align: justify;">out of this brand new hell</div><div style="text-align: justify;">that i can drink and eat without blight</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-89296606089330587532010-06-12T10:11:00.003+02:002010-06-13T22:47:04.843+02:00en millimeter.<div style="text-align: justify;">Var på någon sorts båt/ubåt-kombination som åkte runt under vatten och utforskade. Den gick upp över ytan in i en storm och något hände. Helt plötsligt ändrades båten. Små subtila detaljer, men också saker som att den inte längre kunde åka ner under vatten. Den hade helt enkelt inte kapaciteten. Stormen avtog, men det var fortfarande mörkt och väldigt blåsigt. Människor hade försvunnit, och ingen märkte något, till en början. Vi hittade spår av dörrar och områden överallt. De ledde ingenstans. Som om båten bara ändrats. Alla hade svaga minnen av att vi en gång i tiden gjorde något annat. Speciellt en av kvinnorna ombord hade större kunskap om det här, men hon var också på gränsen till galen.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Plötsligt såg vi en till båt, den såg ut att vara identisk, men det gick sjö och det var mörkt och den försvann. Vi började bygga en teori om att vår båt hade splittats i två, och att hälften av besättningen var på den andra båten som då logisk sett borde ha ubåtskapacitet. Detta var väldigt viktigt, för då kunde vi åka hem, under vattnet och slippa stormen och ovädret. Vetenskapskvinnan tappade greppet mer och mer. Jag gick runt på däck och hon stod och stirrade på en vägg. Jag frågade vad det var med henne och hon bad mig titta. Titta noggrant. vi stod och tittade och plötsligt utbrast hon "en millimeter, allt är fel med en millimeter!", som om hon hade fått en uppenbarelse. Efter det tappade hon greppet. Hon gick runt och såg småsaker överallt och det var alltid "en millimeter" som var fel.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Vi hittar en lucka. Vetenskapskvinnan öppnar den. I den finns en stege ned som aldrig verkar ta slut. Den fortsätter minst flera hundra meter ner, vilket är konstigt med tanke på att båten inte är mer än kanske 20 meter hög. Vi lyser med starka lampor men hittar inget slut på stegen. Vetenskapskvinnan säger att svaret ligger där nere och börjar klättra ner. Vi försöker få henne på bättre tankar, men det lyckas inte, hon är borta.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Stormen passerade och det var sol och fint väder ett tag. Någon ropar något och vi springer över och ser en annan båt och skriker och hoppar av glädje för nu ska vi äntligen få åka hem. Den kommer närmare och glädjen går över i uppgivenhet och skräck. Den andra båten är vår båt, vår kopia. Den guppar närmare och närmare och jag ser någon ombord. Ropar, frågar "ubåt?" och han skakar på huvudet, som om han inte vet vad jag pratar om. Jag inser då att vi aldrig kommer komma hem. Deras båt verkar vara i mycket sämre skick än vår, så vi hjälper över dem till vår båt och fortsätter vår dömda resa.</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-38398770312660238772010-05-28T20:39:00.004+02:002010-05-28T20:47:10.095+02:00this approach.<div style="text-align: justify;">Hur bryter man gamla mönster utan att bryta människorna som man omger sig med? En av mina jongleringsbollar föll i ett glas vatten och började lukta konstigt. Förlåt. Min nya gitarr är ett fungerande projekt. Det kanske är svaret. Nörda ned sig totalt i materiella ting och projicera på dem sin brist på mänsklig kontakt. En gitarr går att laga och förbättra. Även de skapta 1971.</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-89117039027453598082010-05-20T23:08:00.003+02:002010-05-21T13:57:12.323+02:00man vänjer sig inte.<div style="text-align: justify;">Det finns verkligen ingenting nytt under molnen. När folk försöker få mig att stå kvar på jorden så hoppar jag högre. Är det att ignorera verkligheten eller att ta tag i sin tristess? Det blir tröttsamt när allt går i cirklar och livet upprepar sig själv tillräckligt ofta för att det ska märkas under loppet av bara några år. Jorden är platt, homosexualitet är onaturligt, kvinnor är horor, svartskallar är våldsamma och du hjälper inte till. Det värsta/bästa är att mina känslor för folks misstag och brister börjar försvinna. Snart hänger jag med sverigedemokrater och talibaner, eftersom de ju faktiskt har andra kvaliteter. </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Det finns verkligen ingenting nytt under molnen, så jag ska odla vingar.</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-39984317925078075122010-05-12T01:50:00.007+02:002010-05-12T02:52:16.940+02:00biktologi.<div style="text-align: justify;">Detta är inte blogginlägget jag hade för avsikt att skriva när veckan började. Det blir det mest uttömmande, ärliga och förhoppningsvis det sista jag skriver om depressionen. Sedan vidare. Okej? Okej.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">De senaste tre åren har varit på gränsen till outhärdliga. Det började egentligen för mer än tio år sedan, men det var 2007, efter Malmö som jag så smått började inse att det inte är meningen att människor ska känna sig så här. Trots de ofta löjligt godtyckliga värderingar som folk lägger i ordet så finns det tillfällen att använda det. Nej, det är inte <i>normalt</i> att känna sig så här. Jag försökte fly Stockholm som vanligt, hamnade i London och lärde mig saker. Kom tillbaka efter ett halvår, monetärt fattigare, själsigt uttömd och några år visare. Om jag hade hamnat här på grund av mina val så måste mina val ha varit felaktiga. Jag måste konsekvent ha valt fel precis varje gång i hela mitt liv. Min kropp värkte och jag trodde 2008 skulle bli mitt sista år. Så jag skrev.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Jag skrev och påbörjade saker som om hundra år kommer skrivas klart och vara helt briljanta. Eller hittas och affischeras upp som en varning om vad som händer när man inte gör klart projekt. Man äts upp inifrån. 2008 var som ett konstprojekt. Jag kände mig dum, misslyckad, tjock och övertygad om att jag hade cancer i hela kroppen. Det var ungefär som en tonårsangst som aldrig slutade, och det började bli jävligt tröttsamt. Fatta att tröttna på sitt eget sällskap. Så jag bröt ihop lite. Jag har foton från kvällen då jag är hos Joanna och vi dricker vin och har kul. Några timmar senare och jag kan inte sluta gråta eller skrika. Spårar ur, äntligen. Jag minns inte hur jag kommer hem, men det är tack vare Joanna. Hösten 2008 är första gången i mitt liv då jag får träffa en vettig psykiater. På juldagen börjar jag äta antidepressiva.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Det är som att ha levt i dimma hela sitt liv. Som att aldrig kunna se mer än 20 meter framför sig och egentligen inte reflektera över det, eftersom man aldrig känt till något annat. Världen bara är så. Och sedan, under loppet av ett år så försvinner dimman. Det är så vansinnigt sjukt. Och jag är så vansinnigt rädd för att tappa klarheten. Jag åt medicin i ganska exakt ett år. Under det året gjorde jag en del subtila och en del mindre subtila förändringar i mitt liv. Gamla vänner försvann och nya dök upp. Jag upptäckte fysisk träning. Jag upptäckte nya känslor som jag inte trodde jag var kapabel till att känna, och tappade några som jag definitivt kommer sakna. Det här året är mitt första år.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Den här våren är min första vår.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Och nu ska jag sluta vara svår och istället fortsätta med att skriva dikter. Ehm.</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-2825286128599432202010-04-19T11:59:00.005+02:002010-04-19T12:03:58.779+02:00Akta väggen.<div style="text-align: justify;">Orka lära om allt. Det går inte att skapa. Det går inte att skriva. Eller, det går. Men det går fantastiskt långsamt och då är det inte ens värt. Läs. Läs de här orden. Det finns inget flöde. Det kanske är så att man ibland måste sluta skapa och istället lära sig. Det kanske måste finnas en skillnad i de två aktiviteterna, även i kronologin, att de inte sker samtidigt utan att man lägger undan lång tid åt båda. Lång obruten tid. Det är frustrerande att inte kunna formulera idéerna i ord och ljud. Det är frustrerande att de bara ligger kvar här inne och kokar.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Men okej.</div><div style="text-align: justify;">Nu, lära mig.</div><div style="text-align: justify;">Sedan, skapa.</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-22396722290783219222010-04-09T21:55:00.002+02:002010-04-09T21:58:37.823+02:00<object width="560" height="340"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/ixw_bLVUL34&hl=sv_SE&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/ixw_bLVUL34&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="560" height="340"></embed></object>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-867355483512981232010-04-01T22:34:00.003+02:002010-04-01T22:43:28.643+02:00schedule.<div>2007 - weathering of the body vehicle</div><div>2008 - mental collapse</div><div>2009 - physiological reconstruction</div><div>2010 - learn how to walk</div><div>2011 - learn how to live</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-28512509439567593352010-03-27T12:31:00.009+01:002010-03-27T13:07:23.440+01:00kvalitativ analys av id och efterföljande nedmontering av överjaget.<div style="text-align: justify;">Det <i>känns</i> som att det börjar bli dags att formatera om datorn, men jag <i>tänker</i> att det kanske bara är gamla mönster som vill styra igen. Gamla mönster som blivit så ingrodda att de manifesteras emotionellt. Är det neg eller inte? Att skilja på intuition och vana (tillsammans med nedmonterandet av den heteronormativa kapitalistsfären och min frisyr, såklart) är pågående projekt. När min organism och mitt teknologiat (ja jag hittade just på det ordet) är ur fas med varandra så hamnar mitt jag - paradoxalt nog - i total balans. Om jag är en våg så visar jag rätt när jag är skev.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Att detta ens väcker reflektion.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Att detta ens väcker reflektion tyder definitivt på ett otvunget nyfiket sätt till tidigare okända tankesätt, en total respektlöshet för språk och struktur och akademiska meriter, och ett sinne som konstant öppnar sig. Det, eller att novembermanin numera gästspelar varje månad.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Jag vet inte om jag är deprimerat extrovert eller maniskt intovert. Jag tror jag har gått från det förra till det senare. Så jävla bra år. Join me Camenes, this is almost the answer.</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-89859133158606736192010-03-23T22:41:00.007+01:002010-03-23T22:52:45.986+01:00recursivity.<div>help me i am stuck inside this triangle</div><div>help me for i alone cannot untangle</div><div>the mess i created</div><div>not so elated</div><div>body sedated and mind slowly mangled</div><div><br /></div><div>three to five in a single triangle</div><div>shot you stabbed you and then strangled</div><div>the body is weak</div><div>the soul is meek</div><div>this losing streak needs a new angle</div><div><br /></div><div>the exit is on the outside of this triangle</div><div>keys chains and thoughts all jangle</div><div>within this room</div><div>approaching doom</div><div>never assume you're free and untangled</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-28121718591808594172010-03-18T13:46:00.006+01:002010-03-23T22:51:08.449+01:00tvålkontexten.<div style="text-align: justify;">Jag försöker skriva något här om människors natur och hur torftiga liv de flesta lever och att de trots det lägger så otroligt mycket vikt vid sina favoritband, sina skor, sina studier, sin karriär, sina pengar, sin iphone, sina åsikter, sina dreads, sina snedbenor och sina märkeskläder. Jag försöker skriva om det men antingen låter det som ett psykopatiskt dear john-brev, eller så blir det väldigt väldigt otrevligt.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Så istället skriver jag en dikt.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div><br /></div><div><i>här är en sak som jag inte kan förstå</i></div><div><i>när början på slutet är halvvägs klar</i></div><div><i>och allt du vill göra är att slå och slå</i></div><div><i>och släppa allt tills du inget har kvar</i></div><div><i><br /></i></div><div><i>tills döden knackar på och endast då</i></div><div><i>får du något som kanske kan vara ett svar</i></div><div><i>på alla dina frågor, stora som små</i></div><div><i>och liv blir död och ord blir allvar</i></div><div><i><br /></i></div><div><i>och du önskar till slut att du kunde kringgå </i></div><div><i>denna charad till värld, så ofattbar</i></div><div><i>och du vet att du måste allt detta motstå</i></div><div><i>och inte ge efter, men till ditt försvar</i></div><div><i><br /></i></div><div><i>så vet du ej vad du ger dig in på</i></div><div><i>när du djävulens egna utmaning antar </i></div><div><i>och i slutändan kan det ju ej mig angå</i></div><div><i>huruvida du dör nu eller blir för evigt oslagbar</i></div><div><br /></div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-58974477896463786552010-03-01T12:01:00.005+01:002010-03-01T12:43:24.786+01:00de två första.<div>plötsligt en morgon är det mars och snö</div><div>jag blir slickad av en katt till frukost</div><div>sotaren halkar av taket</div><div>eftersom det är mars och snö</div><div><br /></div><div>är det flaggdag idag?</div><div>jag vill leva jag vill dö i akalla</div><div>måndagar är fulla av skit</div><div>så det är verkligen inte flaggdag idag</div><div><br /></div><div>systrar med vapen får nog</div><div>måndagssnön blir rödare än vanligt</div><div>och rött är ju mer stylish</div><div>vi tackar systrar med vapen</div><div><br /></div><div>jag har tilltro till tisdagar</div><div>potentialen för rensning finns där</div><div>fysik som en supernova eller ett svart hål?</div><div>jag har full tilltro till tisdagar</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-24953315852330811822010-02-23T10:45:00.006+01:002010-02-23T11:27:41.983+01:00autopsykoanalys.<div style="text-align: justify;">Temporär avvikelse från det som blivit normen, dikten. Istället tankar. Tankar om målmedvetenhet. Tankar om uppvaknande. Och tankar om förlorade år.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Tisdagar är traditionellt sett mina hatdagar. De har ingen given plats i veckan. De är identitetslösa och veliga. De är oinspirerande och energikrävande och suger livet ur alla som befinner sig i närheten. Jävla översittardagar.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Det är en av många grejer som har ändrats här, det där med att gilla läget. Inte på ett accepterande och uppgivet sätt, utan på ett frustrerat, inspirerande sätt. Eftersom jag numera kan bygga planer, verkställa idéer och tänka i långtidstermer så funkar det att vara den jag är, och ambition har växt fram. Det är en fullkomligt ny känsla för mig. Tisdagen är okej nu, inte för att den är mindre dryg, utan för jag planerar och behandlar information snarare än går och lägger mig igen. Och ja, tidigare hade jag inte verktygen att planera, eller att se framtiden, eller att ens se längre än näsan räcker. Och så jävla stor är den inte. Faktiskt.</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Vilket helt osökt leder mig till åren, de som försvann. Jag tänker, var det en uppoffring för att fungera i nuet, eller var det ett onödigt slöseri? På någon nivå var det medvetet, vilket logiskt borde utesluta slöseri, givet att det inte var ett medvetet slöseri, vilket i sin tur skulle göra mig till en jävla idiot, och det går ju inte för sig. Egentligen handlar det om förlikning, acceptans och att förlåta. Mest mig själv, men även de som observerade utan att handla. </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Men det är ett helt annat helvete som vi har all tid i världen att grotta ned oss i. Help me Camenes, is this the answer or the question?</div><div style="text-align: justify;"><br /></div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-70614223243564827492010-02-17T00:13:00.002+01:002010-02-17T00:14:35.090+01:00kings and queens<div>into the darkness we proudly stride with fear and doubt put aside</div><div>and many before us have violently died, still not losing their hope and pride</div><div>and even more before have cried, lost just because they run and hide</div><div>a truth i must in you confide, lest i fail and fall to the side</div><div>that this life here is just a ride</div><div><br /></div><div>pain is pain only if you decide that it is so and willing to abide</div><div>this false king and his pride, in his palace of cards and his tiger hide</div><div>his former queen that waits outside, all of his commands she defied</div><div>staring with her eyes open wide, staring, trying to decide</div><div>if this life here is just a ride</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-71810352236179345182010-02-04T14:29:00.000+01:002010-02-04T14:29:00.047+01:00the end part I<div>this is truly absolutely the end i say my dearest of all dear friends</div><div>drop the act let's not pretend that soon all will be still</div><div>so please, repent and try to amend the damage that far beyond extends</div><div>and one of these days we surely will descend, and wait deep down we will</div><div><br /></div>stranded on this tiny spit of land with no shores, trees, bar or sand<div>how i got here i really don't understand but try to explain it i will</div><div>it started in the year 1934 with me not wanting to live anymore</div><div>i got on a plane aimed for a shore where i would wait until</div><div><br /></div><div>until my will is not mine at all</div><div>until the hill i climb will fall</div><div>until i've killed all who recall</div><div><br /></div><div>until the end has come and gone and dusk brings night and then dawn</div><div>then and only then will i atone and all shall be still</div><div>it kept on thru the year 1951, my journey had only just begun</div><div>when i met this girl bright as the sun who all my wishes fulfill</div><div><br /></div><div>our eyes met about halfway and she said "hello, my name is mae"</div><div>we stood together forever and a day and even more until</div><div>a cold winter's night in 1969 brought with confusion of purest design</div><div>when nobody knows if it is yours or mine so we both wait until</div><div><br /></div><div>until my will is not mine at all</div><div>until the hill i climb will fall</div><div>until i've killed all who recall</div><div><br /></div><div>this time i promise we're close to salvation, all it takes is a bit more dedication</div><div>for us to make this infatuation last even longer still</div><div>but all is not what it seem, first we laugh, then we scream</div><div>and then we cry like in a dream or a nightmare thrill</div><div><br /></div><div>sadly all things will come to an end, i say my goodbyes but you still pretend</div><div>and simply will not comprehend that this love you kill</div><div>will leave both you and me in a mess, will end us both tho i do confess</div><div>i will always miss your warm caress, now i wait until</div><div><br /></div><div><div>until my will is not mine at all</div><div>until the hill i climb will fall</div><div>until i've killed all who recall</div></div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-39139471933899792792010-01-27T17:14:00.011+01:002010-01-31T22:52:18.453+01:00ditt kött.<div>en enda lycklig natt då du mig hinner ifatt</div><div>då tiden stannar för att våra hudar blir ett kött</div><div><br /></div><div>då livet pausar och från mig tar allt jag är, blir och var</div><div>och det enda lilla jag har kvar är du och jag och vårt enda kött</div><div><br /></div><div>nej, hellre denna pausbild här för evigt och alltid mitt sinne när</div><div>för du är borta och jag är här och i evig väntan är allt sockersött</div><div><br /></div><div>att aldrig ses och aldrig ta på dina fräknar, att aldrig förta</div><div>fantasin om vår första kyss i Moskva där våra kroppar blev till ett kött</div><div><br /></div><div>att aldrig gräla, bråka eller hata, alltid stanna innan dina delikata</div><div>läppar möter mina desperata läppar och blir till ett enda kött</div><div><br /></div><div>när livet självt spårar ur led och jag för evigt väntar på besked</div><div>om när och var jag kan lägga mig ned vid dig, kött mot kött</div><div><br /></div><div>ja, först då och endast då kan jag extasen nå</div><div>och slå mig själv gul och blå för att få vara ditt kött</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-73058391817078540312010-01-26T13:08:00.012+01:002010-01-26T13:31:34.168+01:00min vän Väntan.<p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande">oh dear lord</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> keep me ignored</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> until i get bored</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande; min-height: 13.0px"><br /></p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande">oh bright sun</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> you know you've won</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> let me be done</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande; min-height: 13.0px"><br /></p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande">oh my dear</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> please hold me near</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> until i disappear</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande; min-height: 13.0px"><br /></p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande">oh sweet nurse</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> it will get worse</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> by the end of this verse</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande; min-height: 13.0px"><br /></p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande">oh my oh my</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> i cannot deny</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> this my final good bye</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande; min-height: 13.0px"><br /></p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande">oh joy oh joy</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> at last this boy</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> will the end enjoy</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande; min-height: 13.0px"><br /></p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande">i hope i get</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> the peace in death</p> <p style="margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 11.0px Lucida Grande"> that life hasn't provided yet</p>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-44285875244189969492010-01-26T12:33:00.003+01:002010-01-26T13:07:07.394+01:00min vän Ilskan.to this empty cabin i retire<br />the center of this land<br />wishing for my hearts desire<br />one i cannot understand<br /><br />storm and hail and a forecast so dire<br />bad things are at hand<br />still i wait inside this spire<br />nothing goes as planned<br /><br />this castle reaches higher and higher<br />soon it'll crumble like sand<br />i sit and i wait until i tire<br />and i can't , no i wont understand<br /><br />until one day a view from a far<br />brings with it a bright shooting star<br />that will crash and burn all that we are<br />who would've known, it was the real czarFoadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-83494074411827259892010-01-24T20:12:00.003+01:002010-01-24T20:31:12.132+01:00ett två tre.en liten ram av plastglas<br />en skärva av en slashas<br />ett enda sätt att va i fas<br />en liten ram av plastglas<br /><br />två bitar text i ugnsform<br />två små jag och en enorm<br />två stycken kött med smak av storm<br />två bitar text i ugnsform<br /><br />tre är lagom många år<br />tre sekunder läker sår<br />tre blir fyra, var två igår<br />tre är lagom många årFoadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-12475532678634319312010-01-12T19:56:00.004+01:002010-01-12T20:05:55.270+01:00löjlig dikt nummer hundratolv.<div>Tidigare har varje dag varit värre</div><div>och sämre än den förra dagen som var.</div><div>Nu när mina dagar blir färre och färre</div><div>så fyller jag dem med kunskap och svar.</div><div><br /></div><div>Turligt nog blir allting bättre och lättare</div><div>för att till slut en dag bli riktigt bra.</div><div>Jag blir smartare och lite nättare</div><div>tillräckligt för att en dag bara dra.</div>Foadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-20141336.post-72731206079958489622010-01-08T23:24:00.008+01:002010-01-09T02:30:21.899+01:00min vän Ondskan.everyday is exactly the same<br />bored at class with noone to blame<br />kyle comes by <br />gives a witty reply<br />still everyday is exactly the same<br /><br />i hate this place, i really do<br />lunch lady doris gave me the flu<br />and that english teacher <br />worse than a preacher<br />i hate them all, old and new<br /><br />monday morning and i'm in hell<br />the fat kids cat at show and tell<br />ignore it all<br />and leave for the hall<br />but oh my god, what is that smell?!<br /><br />tuesday morning and i'm nearly done<br />goddamn jocks killing all the fun<br />and that really hot chick <br />that's really really thick<br />fuck it all, i'm getting a gun<br /><br />last day of school is a day in july<br />smile at me and i answer "bye bye"<br />i shoot and i shoot<br />and begin the pursuit<br />and smile to myself, saying "please die"<br /><br />principal rooney puts up a fight<br />i shoot and kill everyone in sight<br />a girl so cute<br />and even a mute<br />i'm really gonna sleep well tonight<br /><br />they hide in rooms and wait for a while<br />lunch lady doris, the jocks and kyle<br />the cops arrive<br />i'll never survive<br />so i finally go out with a bang, with style<br /><br />well here we are, trying to reminisce<br />me, cho, klebold and harris<br />from the throne in hell<br />i bid thee farewell<br />cherish my memory and blow me a kissFoadhttp://www.blogger.com/profile/01785936673000479237noreply@blogger.com0