belong.

Steg ett. Orden.
Orden skapas och sägs och kommer. Det är framsteg. Ord är bättre än inte ord. Även fel ord är bättre än inte ord. Steg två borde följdaktligen vara att få rätt ord att komma. Ord som tvingar fram godkända svar. Vissa dagar är så jävla bra. Som den som var nyss. Den flödade. Jag undrar hur jag gör det till en konstant.

Steg två. Syftet.
Syftet måste verbaliseras innan interaktion. Under interaktion slås delar av hjärnan ut. Vitala delar som kontrollerar att flödet går från syfte till ord till verbaliserande. Verbaliserande av syftet måste därför sparas i random access minne för snabb åtgång vid speciellt svår interaktion. Steg tre behöver egentligen inte uttalas. Steg tre följer bemästrande av steg två, som i sin tur kräver fullkomlighet hos steg ett. Efter steg tre kommer flödet.

Steg tre. Skönhet.
Skönhet slår mig även utan synkorrigering. Det finns precis överallt om jag väljer att se det. Det kommer alltid vid rätt tillfälle. Vid perfekt synkronisering av de tre stegen nås ett stadie av flöde. Skönhet är steg tre. Men också alltid syftet, vilket ord det än kläs i. När flödet når fullkomlighet i sin skönhet slår det igenom orden. Slår sönder orden. Orden som ändå inte behövs. Allt börjar om.


Jag behöver en instruktionsbok för livet.