verkligheten igår.

För några dagar sedan hade jag en enormt komplex dröm. Den var i sanning obeskrivbar. Ord räckte inte. En bild säger mer än tusen ord, och den här drömmen är många liv. Så jag skrev inte ner den. Istället hände något. Sedan den natten har jag, flera gånger om dagen blivit översköljd av känslor, bilder och ljud. När jag var fem år ungefär så spelade jag och syster och pappa ett spel på Commodore 64 vid namn Herbert's Dummy Run. Det finns en citrusfrukt som bara finns i Iran och på obskyra torghandlar ute i hooden. För ett par år sedan åt jag en sådan frukt, och så fort doften nådde min näsa så mindes jag hela spelet i detalj. Jag mindes obehaget över handlingen (du är ett litet litet barn, vilse i ett köpcentrum), skräcken över vad som kunde finnas bakom nästa dörr, och uppgivenheten över att stå precis vid sina föräldrar, men inte kunna nå dem. Det var nog värst, att komma ändå till slutet och sen inse att man missat en liten detalj. Där står min mamma och min pappa, på en rulltrappa bara några meter ifrån mig, och jag kommer inte åt. Den frukten gjorde så med mig.

Men den här drömmen behöver inget som triggar den. Helt plötsligt får jag tusen terabyte data uppackat i loben, och det är fortfarande bara en smula av allt jag upplevde den natten. Det var från en annan planet. En annan verklighet. Folk tror att jag har dåligt minne, men det är fel. Jag har jättebra minne, det är bara fullt av oorganiserat kaos, detaljer och känslor, saker som inte har med den här verkligheten att göra som hindrar mig från att minnas folks födelsedagar.

Och som belöning för att du bryr dig om att läsa mina innersta tankar så får du här två korta musikstycken, varav den ena är en uppdatering på förra inläggets musik: