Det finns en video med musik. Musiken och videon kan få dig hypnotiserad. Du blir i extas, total njutning. Din hud ramlar av, dina ögon börjar blöda, delar av din kropp faller av. Och du har aldrig känt en sådan njutning tidigare. Man ser människor, utan ben, utan armar, ibland finns bara huvudet och halva torson kvar. De är i absolut extas och snart döda. Det är blod och hudbitar och inälvor överallt. Extas och psykos. Den där musiken. Jag hör den fortfarande i huvudet.
Jag ser delar av videon, tittar bort. Pappa, farbror och syster är också med. De tittar bort men syster ser mer. Hon hamnar i ett förstadie, blir inte sig själv, ser verkligheten med andra filter. Jag måste ta hand om henne. I flera dagar tar jag hand om henne samtidigt som ingen tror mig när jag säger att musiken jagar mig. Musiken följs alltid av demonen som ger dig ultimat njutning till det ultimata priset. Jag ser människor utan hud, med sina armar i en hög bredvid dem, med sin skalp på marken, med bara ett blodigt skallben på halsen, stönandes av njutning. Vi flyr. Jag hör musiken ibland, på avstånd, springer så långt bort jag kan.
De övertygar mig att syster har psykos. Jag gråter när jag går till sjukhuset med henne. Hon tittar på mig och ler, förstår inte. Jag är i en främmande stad, ensam, med saltiga kinder. Handlar mat, gråter oavbrutet. Bor på ett hotell. Äter middag. Tittar mig i spegeln. Tar en dusch. Tårarna blandas med vatten och jag hör ett oljud. Duschmunstycket låter. Jag slår på det. Det låter högre och jag hör att det inte är oljud. Det är musiken. Den är nära. Jag stänger av duschen och musiken är precis bakom mig. Jag drar undan draperiet och ser det tomma badrummet. Musiken rör sig överallt. Jag fryser av chocken. Bakom mig, framför mig, till vänster om mig, ovanför mig, musiken rör sig överallt. Jag försöker se, det finns inget att se. Den har hittat mig.
Jag vaknar upp, svettig och skräckslagen och reser mig upp blixtsnabbt och hör ekot av musiken studsa mellan väggarna i mitt rum.
Jag vågar inte somna om. Det har aldrig hänt förut.
Jag ser delar av videon, tittar bort. Pappa, farbror och syster är också med. De tittar bort men syster ser mer. Hon hamnar i ett förstadie, blir inte sig själv, ser verkligheten med andra filter. Jag måste ta hand om henne. I flera dagar tar jag hand om henne samtidigt som ingen tror mig när jag säger att musiken jagar mig. Musiken följs alltid av demonen som ger dig ultimat njutning till det ultimata priset. Jag ser människor utan hud, med sina armar i en hög bredvid dem, med sin skalp på marken, med bara ett blodigt skallben på halsen, stönandes av njutning. Vi flyr. Jag hör musiken ibland, på avstånd, springer så långt bort jag kan.
De övertygar mig att syster har psykos. Jag gråter när jag går till sjukhuset med henne. Hon tittar på mig och ler, förstår inte. Jag är i en främmande stad, ensam, med saltiga kinder. Handlar mat, gråter oavbrutet. Bor på ett hotell. Äter middag. Tittar mig i spegeln. Tar en dusch. Tårarna blandas med vatten och jag hör ett oljud. Duschmunstycket låter. Jag slår på det. Det låter högre och jag hör att det inte är oljud. Det är musiken. Den är nära. Jag stänger av duschen och musiken är precis bakom mig. Jag drar undan draperiet och ser det tomma badrummet. Musiken rör sig överallt. Jag fryser av chocken. Bakom mig, framför mig, till vänster om mig, ovanför mig, musiken rör sig överallt. Jag försöker se, det finns inget att se. Den har hittat mig.
Jag vaknar upp, svettig och skräckslagen och reser mig upp blixtsnabbt och hör ekot av musiken studsa mellan väggarna i mitt rum.
Jag vågar inte somna om. Det har aldrig hänt förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar