i don't like mondays - del I

Vaknar av rytmiska stön. Alltid samma skit på måndagar. Hon jobbar natt och han måste upp tidigt, så enda tiden för sex är nu, omänskligt tidigt på en jävla måndag. Jag dränker mitt huvud i kudden och väntar de åtta minuter det tar för rösterna att nå klimax. Två minuter senare är Bob uppe och gör kaffe. Och jag ska fortfarande inte upp förrän om tre timmar. Jag kastar en blick på klockan och bestämmer mig för att mörda Bob och hans flickvän.

"Nämen, är du uppe?". Bob står i köket i kalsonger, ler trött eller nyknullat. Han plockar ut en kopp ur ett köksskåp och häller upp kaffe åt mig med sina fittluktande händer. Jag tackar och tar emot koppen. Fan jag kommer sakna det här kaffet. Ingen gör kaffe riktigt lika bra som Bob. Jag drar fram en köksstol och sätter mig ned. Han frågar om jag vill ha en macka. Jag tackar nej.

Jag frågar om det var skönt att knulla. Han skrattar ett "ja" till svar och sätter samtidigt mackan i halsen. Han hostar lite nonchalant. Det funkar inte. Jag smakar på kaffet, reser mig upp och tar fram lite socker. Bob tar sig om halsen och försöker säga något. Det låter ungefär som hans stönanden tidigare. Jag häller upp tre teskedar socker i mitt kaffe och rör runt. "Vad är det Bob? Vill du ha socker?". Hans läppar börjar bli lila. Fyfan vilket gott kaffe. "Du gör så sjukt gott kaffe!" utbrister jag. Han vevar runt med armarna och slår nästan till min kopp. Jag puttar iväg honom så han landar på kaffekokaren, och sedan är det som att titta på en Rube Goldberg-maskin. Kannan välter över Bobs snopp, orsakar smärta som gör att han böjer sig hastigt fram, och därför slår huvudet i en öppen skåpdörr, studsar och snurrar ett halvt varv och landar slutligen med solar plexus på en köksstol. En bit macka flyger över rummet och Bob ligger kvar, framåtböjd över stolen, orörlig. Jag dricker en klunk kaffe. "Det där var enkelt", hinner jag tänka innan Veras gälla röst skär igenom rummet. "Kan ni för helvete hålla fan käften jagförsökersovahär!". Hennes brist på artikulation slås endast av hennes totala brist på vetskap om vad som just hänt med hennes pojkvän, och vad som snart kommer hända med henne. Jag plockar upp en kökssax som ramlat ner på golvet och går in i deras sovrum.

- - -