sinday.

13 juli.

Efterklang av rysningar och kroppens vädjan efter vila. Det är alltid dagen efter som är bäst. Stämpeln är nästan borta. Ögonen är vakna, de lever ett annat liv än resten av kroppen. Fötterna vill röra på sig, men de har ingen rytm att följa. När våldet kom gick vi.

Jag går väldigt långsamt till duschen och det har aldrig känts så skönt att bli ren. Det är alltid dagen efter som är bäst.