21 februari
Döda laxar rör sig med strömmen. När jag skriver detta har jag varit vaken i en vecka (ish). Ikväll dricker jag flaskan. Det förtjänar jag, efter tre (okej, två och ett halvt) skrivna kapitel. Våld och porr hand i hand ger stor konst, men trots det är det så enormt mycket skräp som skrivits med just våld och porr som innehåll. Jag har fortfarande inte läst. Bara fortsätta skriva, blint. Inte titta tillbaka. Fy fan i helvete vad min nyfikenhet tar död på mig.
Vissa lektioner härdar. Jag måste lära mig tygla min nyfikenhet och odla mitt tålamod.
What does not kill us, makes us stranger.
Hur skadade är vi egentligen? Det går inte att komma ifrån, hur mycket motstånd du än presenterar så vinner samhället med rena siffror: du måste gå ut någon gång och väl där ute är du omringad. Blunda och de skriker. Spring och de följer med dig hem. Hjärnan är en lögnaktig slyna som tar in några få procent av intrycken och skiter i resten, filtrerar det, fyller igen hålen med sin sjuka fantasi och sen kör det genom en komplicerad process som oftast leder till att du glömmer hälften av dina felaktiga världsintryck inom tre minuter. Slutresultatet är att endast det mest stimulerande stannar kvar, och det är våld och porr. Såklart. Tyvärr finns inget konstnärligt värde i det din kära omvärld matar dig. Vem blir nästa Idol? Vilken superkraft är tuffast i Heroes? Hur ser Britney ut idag? Hur ser han som gråter över Britney ut idag? Vem dör i Lost? Skrivarstrejken är över och hela världens gisslandrama är slut. Nu kanske kriget i Irak får ett lyckligt slut trots allt.
Jag vet inte ens vad ni tittar på längre. Mitt avsked från er värld är nu komplett, och till skillnad från alla som inte passade in och blev mördade av ett samhälle som inte ville ha dem så har jag lyckats bli en observatör, fortfarande i köttform och fortfarande i de levandes dimension. Jag älskar mina perspektiv.
Jag älskar mina perspektiv för de rättfärdigar min elitism. Nästa inlägg innehåller blod.
Döda laxar rör sig med strömmen. När jag skriver detta har jag varit vaken i en vecka (ish). Ikväll dricker jag flaskan. Det förtjänar jag, efter tre (okej, två och ett halvt) skrivna kapitel. Våld och porr hand i hand ger stor konst, men trots det är det så enormt mycket skräp som skrivits med just våld och porr som innehåll. Jag har fortfarande inte läst. Bara fortsätta skriva, blint. Inte titta tillbaka. Fy fan i helvete vad min nyfikenhet tar död på mig.
Vissa lektioner härdar. Jag måste lära mig tygla min nyfikenhet och odla mitt tålamod.
What does not kill us, makes us stranger.
Hur skadade är vi egentligen? Det går inte att komma ifrån, hur mycket motstånd du än presenterar så vinner samhället med rena siffror: du måste gå ut någon gång och väl där ute är du omringad. Blunda och de skriker. Spring och de följer med dig hem. Hjärnan är en lögnaktig slyna som tar in några få procent av intrycken och skiter i resten, filtrerar det, fyller igen hålen med sin sjuka fantasi och sen kör det genom en komplicerad process som oftast leder till att du glömmer hälften av dina felaktiga världsintryck inom tre minuter. Slutresultatet är att endast det mest stimulerande stannar kvar, och det är våld och porr. Såklart. Tyvärr finns inget konstnärligt värde i det din kära omvärld matar dig. Vem blir nästa Idol? Vilken superkraft är tuffast i Heroes? Hur ser Britney ut idag? Hur ser han som gråter över Britney ut idag? Vem dör i Lost? Skrivarstrejken är över och hela världens gisslandrama är slut. Nu kanske kriget i Irak får ett lyckligt slut trots allt.
Jag vet inte ens vad ni tittar på längre. Mitt avsked från er värld är nu komplett, och till skillnad från alla som inte passade in och blev mördade av ett samhälle som inte ville ha dem så har jag lyckats bli en observatör, fortfarande i köttform och fortfarande i de levandes dimension. Jag älskar mina perspektiv.
Jag älskar mina perspektiv för de rättfärdigar min elitism. Nästa inlägg innehåller blod.
5 kommentarer:
Nu har jag läst lite, några sidor bakåt och så. Var rätt intressant på sina ställen. Tvekar lite över din självbild, men jag kan ändå förstå den.
jag och min självbild säger: välkommen.
Så länge du får knulla med den så är väl allting i sin ordning egentligen :)
nej. den snor alla mina ligg. =/
Hur skulle man annars rättfärdiga sin egen elitism, om inte med sina perspektiv och sin begreppsvärld? Ingen annan kommer att validera din elitism ÅT dig, så då kan du lika gärna göra det själv.
Skicka en kommentar