söndag, oktober 7

vansinnet.

7 oktober.

På tal om ambition kontra desperation. Det är ett bisarrt steg i ens liv att flytta till ett främmande land. Jag hade ju aldrig varit i London innan jag flyttade hit för en månad sedan. Min anledning till flytt var väl mest ambition egentligen. Eller bara boredom. Jag tänker på mina föräldrar som flyttade till ett främmande land utan cash och utan språkkunskaper. Vilket jävla vansinne egentligen. Och modigt. Det var desperation i dess renaste form; Mina barn ska inte växa upp i ett samhälle styrt och förtryckt av religion och okunskap. Och alternativet var faktiskt bättre. Tack mamma och pappa. Tack för att ni tillät mig bli.

Så det blev Sverige, landet jag gnällt över så många gånger, men som trots allt är ett av världens bästa länder på väldigt många sätt. Lite distans sätter färg på gräset.

Jag har hittat en James. En frände. Det är stort.

2 kommentarer:

Nikis dagbok sa...

Ja, det där tänkte jag massor på när jag gjorde Utvandrarna. Mamma och pappa på Arlanda i oktober (du vet att vi kom till Sverige 14 okt 1979?). Det finns nåt gammalt foto som jag tycker säger det hela. Snö, grått, mörkt och slaskigt, och så mamma med största leendet och pappa med största mustaschen.

Frida Sofia Pavlovna sa...

Det var ett bra sätt att se flytten på :)