En blick över gatan på en affisch limmad över en hel husvägg med en bild på en rockstjärna vars öga är större än hela min kropp, som en påminnelse om dessa bitar av en dröm som en gång var hel, nu bara fragment i min hand och varje dag faller fler fragment bort och jag glömmer vad jag har velat, trots att jag försöker så hårt och fokuserar så hårt och blundar och klämmer ihop ögonlocken och vill verkligen minnas vad det var jag en gång drömde om, stora scener stort hår stor musik stort liv.
Istället har jag klippt mig, men inte riktigt. Jag har ett jobb vid sidan av, men inte tillräckligt för att ta över. Jag hämtar ut kavajen på kemtvätten, iklädd skinnjacka. Det är inte tillräckligt, åt något håll.
Om vi kommer förbli osedda ofullkomliga genier, tvingade till konformitet och aldrig få blomma.
Då väljer jag bort det. Nu. Idag. Bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar