lördag, oktober 11

oktober.

11 oktober.

Dimman igen. Varje ord känns som en replik och jag bara väntar på att regissören ska bryta in och säga åt mig att jag borde ha mer känsla i mina ord, att jag måste tro på rollen jag spelar, annars blir det inte bra. Och då säger jag 'men seriöst, jag tror inte att de här orden är rätt för den här karaktären'. Och sen försöker jag skriva om rollen och misslyckas. Jag känner mig helt seriöst som en dåligt skriven karaktär i en dåligt regisserad film eller pjäs. Men det bästa upptäckte jag när jag rotade i gamla texter; jag har känt mig så här i snart tio år.

Jag lyssnar på songs of faith and devotion och läser ett brev som landade i brevlådan idag. Ett brev, skrivet för hand. Jag är snart tjugosex år och får fortfarande handskriven kärlek med posten. Det måste betyda något. Tack.

Till och med mina skrivna ord känns regisserade.

1 kommentar:

Yvette sa...

Du är inte online på msn så jag säger grattis här istället. Mest för att demonstrera att jag har koll på läget. Grattis!