vågor.

3 september.

D och co bor ovanför en pub. För att komma in till deras bostad så går man igenom puben, och sen upp en trappa. Det är inte nergånget, det är inlevt. Det är som malmö på tjack. Jag har varit här i knappt två dagar, och känner mig ... ensam och förvirrad, fast utan de negativa värderingarna som dessa två ord är fyllda av. Underbara D tar väl hand om mig, och jag får krascha här fram till onsdag, då K anländer och vi ska kolla på en massa lyor.

M är på ovanvåningen och renoverar ett av sovrummen. Det låter DONK DONK DONK i konstant varierande bpm och fungerar ganska bra tillsammans med sirenerna som spelar utanför. Hela staden jammar. Ikväll blir det öl och häng och jag ska få tips på hur jag kan charma chefen på intervjun imorgon.

Jag pratar och hör mig själv säga saker jag sagt innan, men från en helt annan vinkel. Överstimulerad. Rädsla av den bra sorten.