Hon doftar som jag föreställer mig att ruttna hallon kan dofta, när de doftar gott. Hennes hy är egentligen alldeles för blek men utan att se sjuk ut. Hennes fräknar kan vara cancer. Hennes bröst är för små för att kallas bröst. Hennes kön är stubbigt. Hon ser ut som alla mina kärlekar ser ut i mina mardrömmar. Hon läser kafka för att kunna driva med de som frågar henne om kafka på tunnelbanan där hon läser kafka. Hennes tunga är vassare än rakblad och har fler sidor än en slipad diamant. Hon säger "postmodern" som om det fortfarande var okej. En dag stod en grönhårig tonårstjej och sålde medlemskap i Rädda Barnen. "Vad tycker du om sexuella övergrepp på barn?". "Helt underbart". Hon log i en hel vecka åt sin egen förträfflighet. Hon är hemligt kär i Nicola Tesla. Hon hyser ohemligt hat mot Nicola Kuperus.
En natt för inte alltför längesedan drömde hon att hon bodde på månen år 2112. Det var enda gången hon känt sig hemma.
1 kommentar:
jag vet inte vem eller vad men det är lysande.
Skicka en kommentar