Adopt-A-Man.

Jävla inställsamma lismande självförnedrande as är vad han är. Jag tittar och lyssnar och försöker le och försöker verkligen förstå, för jag vill verkligen se det vackra hos människor. Alla människor. Men jag ser inte längre en människa framför mig. Det är en hund. En undergiven hund som bara vill att alla ska älska honom, och därför kysser han fötter och säger aldrig nej. Det är provocerande. Vi är på en enormt stel fest för alla nya i klassen och varenda jävel verkar ha glömt sin personlighet hemma. En student med skeva ögon och alldeles för blont hår ger honom order och han blir så glad, så enormt lycklig av att hämta vatten, tända ciggen, fylla på glaset, plocka upp mobilen, fimpa ciggen. I hans huvud är han kungen, det är ikväll det händer, ikväll ska han få ligga som fan. Antingen är han blind eller retarderad, jag kan inte vara den enda som ser hennes förlovningsring. Hon går iväg för att kissa och jag blir smått förvånad över att hon inte beordrar honom att följa med och hålla i toapappret. Kanske kissa lite på honom. Medan hon är borta berättar han för mig om hur vackra ögon hon har, så mjuka läppar, så rak gång, så självständig, så kvinnlig. Jag tömmer min ölflaska, ler och slår sönder den mot hans huvud.

Festen kan börja.