stopp.

Ibland vill jag verkligen, verkligen att saker bara ska stabilisera sig. Men sen minns jag hur tråkigt det är när dynamik försvinner. Jag läser gamla drömbeskrivningar och kan inte minnas senast jag hade en givande dröm. Det måste ha varit i höstas. Jag minns visst. Jag hade multipla personligheter och åt toast serverat av greker i en tapas-restaurang i paris. Jag vill ha sådana drömmar igen.

Det är lite som att vänta på en renovering i lägenheten, och under tiden måste man sova på polarens soffa som visserligen är sjukt skön, men det är inte riktigt hem. Jag är inte inne just nu, men lämna ett meddelande så återkommer jag vid tillfälle.

Och det var fan inte bättre förr: