vanilla.

10 juli.

Det är så sjukt ibland. Slump och ordning. Som när jag köpte en limpa vaniljcigg på båten hem från åbo, och tänkte slänga ner ett paket till Mara. Jag och syster fastnade vid porten, men syster lyckades låsa upp den genom att slumpmässigt trycka på alla siffror på kodlåset. Jag lade ner ciggen i Maras brevlåda. Samtidigt, i en annan del av staden, helt utan att veta vad jag håller på med, köper hon exakt samma cigg.

Det skrämmer mig och gör mig hoppfull.

Mitt experiment börjar få märkbara effekter för övrigt. Att sluta läsa tidningen, se på teve, lyssna på radio och allmänt förorena mitt sinne med den underhållningsform som nyheter oftast är har visat sig ha absolut ingen som helst effekt på mitt välmående. Det jag däremot har fått är en massa tid. Tid att skriva, skapa. Tid att lyssna på musik. Tid att spela playstation3. Det är antagligen därför jag nu bollar en pjäs, ett filmmanus, en roman, två musikprojekt och ett pånyttfött intresse för fotografi, utan att egentligen tappa något av det.

Och så har jag drygt 25 spel också. Ehm.