anima.

När jag bodde i malmö hade jag något som jag i retrospekt insett var en ritual. Jag bodde i ett tyst och väldigt lugnt område. Min balkong var sval och ljudlös. Jag brukade spendera midnattstimmar framför datorn. Musik skapades. Jag omgav mig med ljud och oljud tills jag tröttnade. Ritualen bestod i att gå ut på balkongen mitt i natten och röka en cigg. Nattens sista suck. Det var inspirerande och renande att komma ut till absolut tystnad, efter att ha varit dränkt i ljud, och det enda jag hörde var glöden på ciggen som brann. Ibland sprakade det till, och det är nog fortfarande det vackraste ljud jag någonsin hört, när en cigarett sprakar i absolut tystnad.

Det låter som världens undergång, så som gud hör den.