25 mars.
De senaste dagarna, veckorna har varit nedbrytande. På det bra sättet. Många masker som slitits av, många ord som tömts på luft. Det finns en gräns för hur krossad en själ kan bli. Efter ett tag blir bitarna inte mindre, bara fler. På en nivå känner jag mig cynisk, trött, gammal och elak.
På en annan nivå känner jag mig klarsynt, fokuserad, pånyttfödd och ärligare än någonsin. Det är som om världen gick sönder utan att någon brydde sig, och jag kan äntligen säga vad var det jag sa.
Det är som om någon satte skygglappar på mig för hundra år sedan och jag hade glömt bort att de var där. Det är som att de inte är kvar längre och det jag ser kan vara fult och det gör inget.
Det gör inget för det är nytt.
Vad var det jag sa.
De senaste dagarna, veckorna har varit nedbrytande. På det bra sättet. Många masker som slitits av, många ord som tömts på luft. Det finns en gräns för hur krossad en själ kan bli. Efter ett tag blir bitarna inte mindre, bara fler. På en nivå känner jag mig cynisk, trött, gammal och elak.
På en annan nivå känner jag mig klarsynt, fokuserad, pånyttfödd och ärligare än någonsin. Det är som om världen gick sönder utan att någon brydde sig, och jag kan äntligen säga vad var det jag sa.
Det är som om någon satte skygglappar på mig för hundra år sedan och jag hade glömt bort att de var där. Det är som att de inte är kvar längre och det jag ser kan vara fult och det gör inget.
Det gör inget för det är nytt.
Vad var det jag sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar