Jag har en grej för båtar. Jag har haft det väldigt länge, men insåg det först för cirka fem år sedan. Det var när V och jag var komplicerade tillsammans och jag brukade åka över till henne i Helsingfors med båt. Jag hade gjort det många gånger, och mest hållt mig för mig själv under resan. Spyfulla artonåringar är inte min grej. Men den här kvällen var annorlunda. Jag tog på mig en karaktär och bestämde mig för att antingen ligga eller slåss. Jag misslyckades med båda.
När kvällen led och det började framgå att jag varken skulle få könssjukdomar eller blåtiror så gick jag akterut. Det var en av Silja Lines två största båtar. Längst bak mitt i natten och det var bara jag där. Jag tittade ut på ett oändligt hav och bedövades av vattnets ilskna brus som spottades ut efter fartyget. Överallt svart. Jag tände en cigg och rökte upp den och flippade ut den mot svärtan, och det måste ha funnits någon form av luftficka eller något bara en knapp meter ut, för där ciggen normalt skulle ha börjat falla ner så stannade den upp. Den bara stannade upp, mitt i luften, snurrandes runt sin egen axel och svävade där en stund. Det var magi.
Förändring följer alltid magi.
2 kommentarer:
min upplevelse var snöflingor som åkte uppåt.
till havs är allt upp och ned.
Skicka en kommentar