Det fanns någon sorts game show som utspelade sig i en stadsdel som byggts om för just detta syfte där människor kämpade mot människor för att vinna.... för att vinna vad? Minnet sviker. Jag var både med och tittade på. Det måste ha varit efter singulariteten, för folk blev skjutna och dog och deras kroppar blev liggande medan en ny identisk kropp skapades på bara några sekunder med alla minnen fram till dödsfallet intakta. En ny identisk kropp som genast sprang ut och ville vinna. Mänskligheten hade inte funnit odödlighet av den enkla anledningen att odödlighet inte var något som kom över en natt. Det kom stegvis och framstegen gjordes av ett privatägt företag som framför sig såg den ultimata tävlingen. Våldsammare än gladiatorspelen, större än ett maraton, och framförallt, på riktigt. Riktiga människor i en riktig värld i ett spel som höll på i flera år. Spelarna blev låsta i sina roller och tvingades till spel i flera säsonger, de tvingades dö hundratals, antagligen tusentals gånger. Först efter många många år korades en vinnare. Och sen började decennium-långa säsoner direkt efter.
Jag minns vad vinnaren fick för pris nu. Vinnaren fick sin dödlighet tillbaka.
Jag minns vad vinnaren fick för pris nu. Vinnaren fick sin dödlighet tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar