en sak

en sak är säker jag vet inte var jag har dig
du försvann och du kom inte hem förrän nu
försent, raring du vet vad som hänt
säg mig säg vad säg allt du har glömt

jag vet ingenting
jag är ingenting
vore jag något skulle jag ändra på saker och ting

du kan ingenting
du är ingenting
vore du något skulle du få en stor diamantring


Jag är under 80kg nu, någon bryr sig säkert, för jag gör det inte. Jag sitter naken i (det nya)köket och ser folks huvuden vandra förbi och lyssnar på gamla svenska musikaliska synder och tänker: det här är hundra gånger bättre än det mesta som spelas på radio. Jag ska, återigen, bygga upp studion som ligger i flyttkartonger och göra om gamla låtar, börja skriva nya på svenska och sen turnera sverige runt. Kalmar here i come!

(ja ni får höra. snart.)

memorabilia.

att höra

tech.

Lyssnar på Primal Scream och funderar på när vädret ska bli bättre. Jag tittade mig i spegeln idag och insåg att jag är smal, och att jag saknat fester som slutar vid frukost för att samtalet är helt enkelt för engagerande, och att jag gör något jag älskar med min tid, och att jag egentligen har skapat allt det här själv. Jag ska lägga mig i sängen och fortsätta sträckkolla på LEXX, och vara nöjd.

Idag lärde jag mig att "brunögat" inte alls betyder ett brunt öga. Det är sant det de säger, man lär sig något nytt varje dag.

psykoherden.

Jag svär, hela världen har blivit galen. Det började i måndags.

MÅNDAG
Solen penetrerar min kokong av säkerhet. På kvällen slåss grannarna som bor ovanför. Och sen möblerar de om. Sen börjar den ensamstående mamman som bor i dörren bredvid skrika på sin son, som hon alltid gör. Men han skriker tillbaka, för första gången. Hunden som skäller konstant skäller inte.

TISDAG
Tvättdag. Jag fyller två maskiner med tvätt innan jag inser att det sitter en gubbe i tvättstugan. Han sitter helt knäpptyst och orörlig och läser en bok. Jag fryser till en stund. När jag kommer tillbaka en timme senare är han kvar. Han har inte rört sig, och han verkar inte ha bläddrat i boken. På kvällen åker jag till träningen. På tunnelbanan dit sitter minst tre höga människor oberoende av varandra. På T-centralen står två ordningsvakter och tjafsar med en ung kvinna. När tåget kommer in säger tågföraren "Hej och välkommen till t-centralen. Ta hand om er och le lite extra mot varandra". Jag tittar upp och ingen ler. Efter träningen åker jag till syrran. På väg dit sitter en man hög på opiater och funderar på var han är. Han mumlar destinationer för sig själv konstant. Han frågar en kvinna som sitter mitt mot mig var vi är, sekunder efter att rösten säger "nästa, Zinkensdamm". "Zinkensdamm" svarar kvinnan. Han verkar nöjd med det svaret. I Liljeholmen reser han sig upp och ser väldigt fundersam ut, som om ett tio år gammalt minne försöker ta sig till ytan. Dörrarna stängs och några sekunder senare kommer han på vart han ska. "Skarpnäck!" utbrister han, och sätter sig ner uppgivet. Tåget går mot Fruängen.

ONSDAG
På väg hem. I Liljeholmen står ungefär åtta kids vid spärrarna och är uppenbart agiterade. Två gulklädda sl-snubbar står och pratar med dem. Det som förvånar mig är att alla låter så ynkliga, nästan gnäller. På tvärbanan sitter jag och två till. Ingen kontrollerar våra biljetter. I Alvik står två personer oberoende av varandra och tittar ut i ingenting, och ler. De pratar inte i telefon. Slutligen, i Blackeberg bär en man på en barnvagn, går ut genom den stora spärren och står plötsligt helt stilla. Han blockerar effektivt gången för mig och de övriga resenärerna som vill komma ut ur spärren. Han står så i kanske sex, ganska långa sekunder. Jag tänker att jag såg The Signal igår.

Den här dagen är inte slut än. Den här veckan är inte slut än.

arg christian bale.

Christian Bale. Han är arg.

sötma.

Kroppen kliar igen. Låter man kliandet ta över så gör man inget annat efter ett tag. Jag dansade bort det, och när borgen stängde så ville jag dansa lite till. Men den här staden lät mig inte.