löften.

Ny fas i journalen. Regler från och med nu:
- Bild, video eller audio i varje inlägg, vilket leder till
- Mer självutlämnande inlägg, men med en hake;
- Mer fokus på mitt skapande, mindre på mitt privatliv, ett effektivt sätt att lägga upp vad fan jag vill och ändå slippa ta fullt ansvar.
- Ingen mer postning till jävla Facialbook. Läs här eller inte alls.


30 oktober.

Löften gjorda i tonåren gör sig påminda. Nio år. Tio år. Monologen hanterar det, utvecklar det, tar det till sin spets. I mina texter är jag mig själv i en parallell verklighet. Jag har en bror. Jag flyttade aldrig till Malmö. Jag var i London längre. Jag äts upp inifrån. Andra saker är sig lika. Jag är tillbaka i Stockholm. Jag har återupptäckt en desperation. Jag snubblar på mig själv. Jag skriver.

Det är ett nytt skapande. Så egocentralt men samtidigt så enormt självföraktande till sin natur; jag duger inte som jag är, därför skapar jag ett bättre jag i texter som är lika delar fiktion som biografi. Ett fåtal har gjort det innan. Det var bra, men inte fenomenalt bra av en väldigt enkel anledning:

Deras gränser var skarpa.

Mina suddas ut.

evolution.

23 oktober.

Det här (eller här för högre upplösning) kommer fucka upp hela industrin, göra med film det mp3 och internet gjorde med musik. Vänta två år så kommer vi ha så jävla mycket skitfilmer fyllda med snyggt foto och absolut ingenting annat, men också en jävla massa bra filmer som aldrig skulle gjorts innan. Och ingen kommer få betalt.

Om du missat det så är alltså filmen ovan inspelad med en digital systemkamera. Revolutionen ligger i att den har full hd och bättre bild än många proffskameror. Och så kan du ju såklart byta linser på den. Eftersom det är en systemkamera. Jag vill ha en.

framtiden.

20 oktober.

Jag drömmer om våldsamt passionerat smutsigt blött högljutt sex och den här. Jag fick världens godaste nougatfyllda muffins. Jag fick en tryckare och det kändes som mellanstadiet. På ett bra sätt.

Jag fick också bakfyllan från helvetets hitintills okända tionde cirkel, men det var värt det.

Den här veckan är förberedelse. Den här veckar försöker trycka ner mig och den är rätt nära att lyckas.

gränser.

16 oktober.

Tjugotre minuter av din tid med ett geni:

oktober.

11 oktober.

Dimman igen. Varje ord känns som en replik och jag bara väntar på att regissören ska bryta in och säga åt mig att jag borde ha mer känsla i mina ord, att jag måste tro på rollen jag spelar, annars blir det inte bra. Och då säger jag 'men seriöst, jag tror inte att de här orden är rätt för den här karaktären'. Och sen försöker jag skriva om rollen och misslyckas. Jag känner mig helt seriöst som en dåligt skriven karaktär i en dåligt regisserad film eller pjäs. Men det bästa upptäckte jag när jag rotade i gamla texter; jag har känt mig så här i snart tio år.

Jag lyssnar på songs of faith and devotion och läser ett brev som landade i brevlådan idag. Ett brev, skrivet för hand. Jag är snart tjugosex år och får fortfarande handskriven kärlek med posten. Det måste betyda något. Tack.

Till och med mina skrivna ord känns regisserade.

vänd.

önskelista.

6 oktober.

Eftersom jag fyller år i nästa vecka så tänkte jag försöka mig på en önskelista:

- Dress soffa, utan divandel. ca: 40000 SEK
- MC-körkortsutbildning, intensiv. ca: 16000 SEK
- LittleBigPlanet, Fallout3 eller Dead space. ca 590 SEK
- Ärlighet, kramar, syndernas förlåtelse och vänner som inte sviker. ca 0 SEK

Om ovanstående är bortom finansiell, principiell och religiöst räckhåll så nöjer jag mig med en jävligt god frozen strawberry daiquiri.