3 februari.
När vi blev höga på godisformat socker och extralivet i de gröna svamparna så var det ingen som sa att vi skulle utveckla vuxendamp om femton år. De sa att våra ögon skulle bli fyrkantiga. Vilket de ju inte blev. Det enda som egentligen hände var att min generation blev uppdelad i två olika läger; brädspel och tv-spel.
Gissa vilka som får ligga mest.
Det är vuxendampets fel att vi inte orkar engagera oss i det där som händer i världen just nu. Det är inte mitt fel att vår attention span kortades ner till ungefär tolv sekunder. Det är ändå fem mer än en guldfisk. Skyll inte på mig för att jag är ansvarslös, skyll på min rektor i högstadiet som anställde alkoholister och våldsbrottslingar för att lära ut matematik och idrott. Det är sånt som gör att vi kollar på en video om hur man grillar den perfekta köttbiten, helt enkelt för att vi har sett precis allt annat som finns på nätet.
Och det är sånt som gör att vi sitter här, tjugo år senare, i den svindyra designsoffan med en Macbook i knät och en inkonsekvent skriven blogg som ingen läser och gnäller över att Framtiden kom för tre år sedan och vi missade det.
Men skitsamma.
Vad jag egentligen skulle skriva var att Lost har börjat igen.
När vi blev höga på godisformat socker och extralivet i de gröna svamparna så var det ingen som sa att vi skulle utveckla vuxendamp om femton år. De sa att våra ögon skulle bli fyrkantiga. Vilket de ju inte blev. Det enda som egentligen hände var att min generation blev uppdelad i två olika läger; brädspel och tv-spel.
Gissa vilka som får ligga mest.
Det är vuxendampets fel att vi inte orkar engagera oss i det där som händer i världen just nu. Det är inte mitt fel att vår attention span kortades ner till ungefär tolv sekunder. Det är ändå fem mer än en guldfisk. Skyll inte på mig för att jag är ansvarslös, skyll på min rektor i högstadiet som anställde alkoholister och våldsbrottslingar för att lära ut matematik och idrott. Det är sånt som gör att vi kollar på en video om hur man grillar den perfekta köttbiten, helt enkelt för att vi har sett precis allt annat som finns på nätet.
Och det är sånt som gör att vi sitter här, tjugo år senare, i den svindyra designsoffan med en Macbook i knät och en inkonsekvent skriven blogg som ingen läser och gnäller över att Framtiden kom för tre år sedan och vi missade det.
Men skitsamma.
Vad jag egentligen skulle skriva var att Lost har börjat igen.
1 kommentar:
Jag läser den. Kanske för att jag har sett allt annat och för att grillandet av köttbitar inte intresserar mig.
Känns lite som att man inte FÅR läsa den. Det känns som lösryckta dagboksinlägg där du resonerar med dig själv, och så blir man påkommen med att läsa det och får skämmas.
Skicka en kommentar