2 december.
I dimman händer det. Att alltid veta vart man är på väg är själadödande. I alla fall för mig. Jag blir imponerad av folk som trivs, är nöjda. Men dimman alltså. Att aldrig riktigt veta vad som dyker upp. Utanför. En fransos, en italienare, en grekiska och en australienska. Det är kärnan i vad jag älskar med London. Och en reaggae-pub med currygotare som gungar loss, en 50-talsdonna bakom baren och ... nej det är nog allt. Men det är mer än nog.
Och mina ögon är öppna igen. Åtminstone halvt.
Och just ja. Luren borta. Alla nummer borta. Maila mig era nummer så lägger jag in. =*
I dimman händer det. Att alltid veta vart man är på väg är själadödande. I alla fall för mig. Jag blir imponerad av folk som trivs, är nöjda. Men dimman alltså. Att aldrig riktigt veta vad som dyker upp. Utanför. En fransos, en italienare, en grekiska och en australienska. Det är kärnan i vad jag älskar med London. Och en reaggae-pub med currygotare som gungar loss, en 50-talsdonna bakom baren och ... nej det är nog allt. Men det är mer än nog.
Och mina ögon är öppna igen. Åtminstone halvt.
Och just ja. Luren borta. Alla nummer borta. Maila mig era nummer så lägger jag in. =*
1 kommentar:
Ja, jävlar. Här har man visst legat på latsidan, du har ju uppdaterat som fan. Trevlig läsning. Man lär sig alltid något nytt. Nu keeek..mmm...
Skicka en kommentar