28 oktober.
Billie sjunger om konstig frukt och jag knner mig som en karaktär ur en melankolisk film noir, förvirrad hängandes ut genom fönstret med en cigg i handen och stadens ljud som ackompanjerar 30-talsarrangemanget. Jag hatar att jobba 9-5 och jag har lovat mig själv att aldrig mer göra det. Mitt nästa jobb blir förhoppningsvis ett barjobb och jag skiter i att det är hälften så mycket betalt.
Billie sjunger om konstig frukt och jag knner mig som en karaktär ur en melankolisk film noir, förvirrad hängandes ut genom fönstret med en cigg i handen och stadens ljud som ackompanjerar 30-talsarrangemanget. Jag hatar att jobba 9-5 och jag har lovat mig själv att aldrig mer göra det. Mitt nästa jobb blir förhoppningsvis ett barjobb och jag skiter i att det är hälften så mycket betalt.
Anyway.
I brist på vettig text så kommer här lite stå-upp istället:
1 kommentar:
Skicka en kommentar