lördag, mars 27

kvalitativ analys av id och efterföljande nedmontering av överjaget.

Det känns som att det börjar bli dags att formatera om datorn, men jag tänker att det kanske bara är gamla mönster som vill styra igen. Gamla mönster som blivit så ingrodda att de manifesteras emotionellt. Är det neg eller inte? Att skilja på intuition och vana (tillsammans med nedmonterandet av den heteronormativa kapitalistsfären och min frisyr, såklart) är pågående projekt. När min organism och mitt teknologiat (ja jag hittade just på det ordet) är ur fas med varandra så hamnar mitt jag - paradoxalt nog - i total balans. Om jag är en våg så visar jag rätt när jag är skev.

Att detta ens väcker reflektion.

Att detta ens väcker reflektion tyder definitivt på ett otvunget nyfiket sätt till tidigare okända tankesätt, en total respektlöshet för språk och struktur och akademiska meriter, och ett sinne som konstant öppnar sig. Det, eller att novembermanin numera gästspelar varje månad.

Jag vet inte om jag är deprimerat extrovert eller maniskt intovert. Jag tror jag har gått från det förra till det senare. Så jävla bra år. Join me Camenes, this is almost the answer.

tisdag, mars 23

recursivity.

help me i am stuck inside this triangle
help me for i alone cannot untangle
the mess i created
not so elated
body sedated and mind slowly mangled

three to five in a single triangle
shot you stabbed you and then strangled
the body is weak
the soul is meek
this losing streak needs a new angle

the exit is on the outside of this triangle
keys chains and thoughts all jangle
within this room
approaching doom
never assume you're free and untangled

torsdag, mars 18

tvålkontexten.

Jag försöker skriva något här om människors natur och hur torftiga liv de flesta lever och att de trots det lägger så otroligt mycket vikt vid sina favoritband, sina skor, sina studier, sin karriär, sina pengar, sin iphone, sina åsikter, sina dreads, sina snedbenor och sina märkeskläder. Jag försöker skriva om det men antingen låter det som ett psykopatiskt dear john-brev, eller så blir det väldigt väldigt otrevligt.

Så istället skriver jag en dikt.


här är en sak som jag inte kan förstå
när början på slutet är halvvägs klar
och allt du vill göra är att slå och slå
och släppa allt tills du inget har kvar

tills döden knackar på och endast då
får du något som kanske kan vara ett svar
på alla dina frågor, stora som små
och liv blir död och ord blir allvar

och du önskar till slut att du kunde kringgå
denna charad till värld, så ofattbar
och du vet att du måste allt detta motstå
och inte ge efter, men till ditt försvar

så vet du ej vad du ger dig in på
när du djävulens egna utmaning antar
och i slutändan kan det ju ej mig angå
huruvida du dör nu eller blir för evigt oslagbar

måndag, mars 1

de två första.

plötsligt en morgon är det mars och snö
jag blir slickad av en katt till frukost
sotaren halkar av taket
eftersom det är mars och snö

är det flaggdag idag?
jag vill leva jag vill dö i akalla
måndagar är fulla av skit
så det är verkligen inte flaggdag idag

systrar med vapen får nog
måndagssnön blir rödare än vanligt
och rött är ju mer stylish
vi tackar systrar med vapen

jag har tilltro till tisdagar
potentialen för rensning finns där
fysik som en supernova eller ett svart hål?
jag har full tilltro till tisdagar