radioskugga.

Det är väldigt tyst här. Inte den bekväma, lugnande tystnaden, utan den påtvingade, förtryckande och våldsamt ordlösa tystnaden. Sena nätter blir tidiga morgnar och jag hade tänkt att inte skriva något här. Ett mord innan frukost. En miljon röster innan lunch. Iran brinner och jag får inte önska att jag var där. Där finns bara ett val. Ett enkelt val. Och sedan har du ett syfte.

Jag önskar jag var där för då hade jag haft ett syfte.

wonderfully wicked weirdness

Den här podcasten kommer ut alldeles för sällan, men varje gång är det en timmes ren njutning och totalt värt väntan.

En låt jag påbörjade för en månad sedan börjar bli klar. Det ger energi.

peace love and misunderstanding.

När förändring ringer och frågar om jag vill hitta på något så säger jag ja och går och lägger mig. Jag vill tro att det är kemiskt, att det är övergående och tillfälligt.

Men när jag inte ens orkar skriva ord här, hur ska jag då resten av alltet. Youtube kanske piggar upp.