auto.

27 augusti.

Alla bandnamn jag kommer på är upptagna av antingen skitdåliga band eller bögporrsidor. Det är frustrerande. Och oj. Jag försökte just höja volymen på musiken som streamas från datorn till stereon genom att vrida på ratten på ljudkortet. Man vet att man har för mycket musikprylar när fler än fem olika rattar inte gör annat än höjer volymen.

barcelona:

abuse.

19 augusti.

Random electrohousepodcast strömmar trådlöst till högtalarna som är perfekt placerade under den knappt 2.5 meter breda bilden som projiceras från projektorn som är kopplad till playstation3 som står på bokhyllan i en lya som inte är min i midsommarkransen. Jag känner mig som en cliché. En parodi på allt stockholm står för. En vecka i barcelona borde råda bot på det. Ses nästa onsdag.

moment of clarity.

Vem läser det här? Skriv. Och förklara varför ingen vill gå till Kelly's med mig.

080808.

9 juli.

Efter ett biobesök och en panikattack light var det dags för le stora gatufest. Den sög. Såklart. Så vi sökte oss till en liten bar som hade lugnet kvar. Vi letade i en vecka och hamnade på kvarnen. Sunkiga cheeseburgare och billiga slagsmål senare är jag hemma och begrundar mina val. Skulle hellre varit på en strand med billiga drinkar, god grekisk mat och fri sikt i vattnet.

Jag kollar fortfarande resor. Av någon anledning.

dryga ut.

7 juli.

Sedan flera år tillbaka har jag läst en hel del artiklar om introversion, främst för att hitta ett sätt att bättra på mina sociala skills, inte så mycket för att jag tror på någon klar gränsdragning mellan de två människotyperna (det finns alltid bara två typer av människor). Den här artikeln träffar rätt nära, och det är skönt att veta att det inte bara handlar om att jag måste ändra på mig, utan också att min omgivning måste vara mer respekterande.

Det var allt.

eden.

3 juli.

Det värsta är när det inte känns som det ska. När hjärtat konstant överraskar en. Man tror det ska brinna, så att det liksom inte är någon fråga om vad som händer. Det ska brinna och man ska se röken och man ska känna det. Med hela sin varelse.

Men det brinner inte. Det är en osynlig glöd. En osäker, gnagande oändlig glöd. Jag blir förvånad och vet inte hur det ska kännas. Vet inte hur jag ska släcka.

Det är så jävla mycket Juvelen i stereon nu.