moment.

24 juni.

För att bli nöjd måste jag börja träna. För att orka börja träna måste jag vara nöjd. Det är löjligt vilka spiraler man slungar sig själv ned för ibland. Jag brukade älska sommaren. Nu väntar jag mest på att den ska gå över så jag kan gardera mig mot världen med snygga kläder utan att bli svettig. Börjar inse att den där insikten, den där som kommer rädda mig från att aldrig bli uppfylld, aldrig kommer. Jag måste hitta den. Måste skapa den. Ta stryptag på den och bita huvudet av den. Som när folk äter upp sina böcker för att ta till sig kunskapen. Det, eller aldrig bli uppfylld. Aldrig bli.

Jag hämtade ut mitt dykcertifikat och bokade tid för nästa steg i utbildningen, en helg mitt i juli. Jag ska köpa träningsbyxor och skriva in mig på kickboxningen. Det har jag sagt sedan jag kom tillbaka till Stockholm. Om jag skriver det här så kanske det faktiskt blir av.

null.

Det är som gyttja. Eller kvicksand. Ju mer jag försöker slå mig ur, desto hårdare blir greppet, desto tröttare blir jag och desto mer meningslös blir hela cirkusen. Min "sommar av uppstyrning" har hittills bara sugit. Jag har inte ens fått gjort en femtedel av det som är på min lista. Och det är fan inte en stor lista. I hate myself and i want to die liksom. Här kommer senaste drömbeskrivningen följt av ett helt ljuvligt videoklipp.

Jag drömde helt fantastiska drömmar om lost och om en hemlig extra bunker på fastlandet som såg ut som min gamla källare i husby och om en ny karaktär som inte introducerats ännu men som antagligen vet mer än någon annan. Det var bättre än serien.

Men det kommer inte hända.

Jag drömde om en semester. Om att vi betalade för en resa med en båt till en liten ö för att äta och festa, och när vi kom fram så var hälften av de som betalat för resan servitörer. Och jag frågade 'varför' och blev arg och slog sönder hela festlokalen. Helt själv.

Jag drömde att det påbörjade en kedjereaktion som åt upp samhället, som fick folk att gå ut på gatorna och festa och vara glada, till en början. Sen började upploppen. Och ingen kunde göra något, för polisen fanns inte. Brandkåren var berusad. Läkarna drack champagne. Och överallt människor, en hel vägg av människor.

Jag drömde att jag var hos en älskarinna på bottenvåningen och att alla fönster öppnades direkt mot gården. Folk gick in i och ut ur lägenheten som de behagade och jag klarade inte av det. Dog av stress. Tappade hår. Fick inte upp den. Mitt i natten.

fstfrwrd.

16 juni.

Allting flyger. Jag springer efter. Missar flygen. Jag önskar jag kunde springa i 2oo kmh. De här dagarna har varit så oproduktiva så det är löjligt. En sjukt infekterad kombination av vanmakt, lathet och dåligt samvete får mig att gå i spiraler. Tio dagar av mitt liv har just försvunnit. Tio dagar som jag aldrig kommer få tillbaka. Jag vet inte hur länge till det här kommer fortsätta.

Och jag som trodde jag hade kontroll över demonerna.

komplett liv.

12 juni.

Ibland står tiden stilla. Allt annat rör på sig, dagarna rör på sig men tiden står stilla. Jag har köpt en playstation3. Och ikväll såg jag kylie på globen. Jag tror mitt liv är komplett nu. Ska nog vänta med att köra ihjäl mig tills jag spelat klart GTA IV iaf.

Skriver väldigt mycket på annat håll just nu. Manus, roman, musik. Bloggen får lida, det är okej. Jag längtar tills jag flyttar, och det är konstigt för jag tror jag mest av allt längtar till att få inreda mitt hem. Inreda. Liksom. Vad betyder det?

geek 4 life.

6 juni.

Trasig redan. Fredagen har inte ens börjat. Jag tröstar mig med mitt nya PS3 och den här: