daquiri.

södern.

29 maj.

Sju timmar i malmö. Tre öl och två strawberry daquiris senare kommer livsvisdomarna: I like my women as i like my movies, trashy and without a plot. Fisk och jag skrämmer fortfarande iväg folk med etnisk, misogyn, intern och nördig humor. Ingen förstår oss men det är okej, vi förstår varandra. It's like that cats pajamas, you dig?

alternativ.

Jag censurerar mig med en rolig video.

gränser att gå över.

21 maj.

Det finns lager i verkligheten som oftast är tämligen transparenta. Det kan vara impulsen att putta personen framför dig ner på spåret några sekunder innan tunnelbanan kommer. Det kan vara din första älskarinnas ansikte på din bästa vän, som gör att du vill slita av huden. Det kan vara en sned blick, som kan rasera din dag.

Det finns lager som oftast är transparenta. Du ser igenom, hela vägen fram till verkligheten.

Men vissa dagar blir de tjockare. Tar över. Impulser kämpar hårt för att växa till handling. Det du ser och det du känner är din verklighet, ända tills någon drar upp persiennerna. Har ni någonsin suttit framför en datorskärm och känt er bländade? Och sedan dragit upp persiennerna och blivit bländade på riktigt?

The Signal är den första film på väldigt länge som lyckats förmedla den känslan av paranoia, instängdhet och personlighetsklyvning som de flesta människor totalt saknar i sin vardag. Det är därför som de flesta människor inte kommer gilla den.

Men är du eller har någonsin blivit bländad så kommer du.

Vill se om den snart. Colleen lugnar mig så länge.

image.

16 maj.

Ibland går saker överstyr. Torsdagar blir till klubbdagar och sängen står tom tills solen går upp. Jag tror jag börjar gilla bakfyllan. Den ger mig mosiga drömmar inuti mina drömmar. En man och en flicka kom in i mitt rum imorse. Jag tittade på dem och frågade "sover jag?". De sa ingenting, lämnade rummet. Jag lyckades hålla kvar i klardrömmen i flera minuter.

Några timmar senare hade jag läkartid. Han skickade en remiss till en hudmottagning. Risken finns att de säger att det inte är något fel på mig, att det bara är kosmetiskt och att jag ska lära mig leva med det.

Sen gjorde jag om hemsidan.

Sen skrev jag. Sångtext. Sjöng in. Inte alls klart:

duk.

Någonting är jättefel.

Jag lyssnar på Hot Chip och försöker dechiffrera verkligheten. Mara skriver om matrix. Matrix beskriver min uppfattning av verkligheten sen jag var fem år. När jag var fem år såg jag Aliens för första gången. Eller var det Brazil. Jag kommer aldrig ihåg. Tror det var Aliens. Tråden försvinner där.

Någonting är fel.

Mitt beteende är inte mitt. Det är en direkt motreaktion på min omgivnings förväntningar av mig. Jag är en spegel. Speglar är gjorda av glas. Glas låter fint när det går sönder. Jag är en spegel och ett filter. En projektionsduk med inverterade färger. Ju mer jag gräver desto tommare känner jag mig. Jag tog slut för flera år sedan. Det här är ett eko.

Det här är ett eko.

internet, del två.

Se även internet, del ett.

Och nu ska jag börja skriva vettiga inlägg igen. Lovar.

rädda dansbanden. döda discon.

Helt hysterskt vansinnigt roligt och samtidigt så läskigt politiskt aktuellt. Jag har för övrigt en bekännelse. Jag hittade videon till Videosex-låten efter att ha googlat på ordet videosex, för jag ville ha det till ett eget musikprojekt.

Där. Jag sa det. Döm mig inte.

världens bästa bandnamn.

Bandet heter for övrigt VideoSex. smaka på det. VIDEOSEX.

Episkt.

kolonialism.

Det är inte bara amerikanerna som hasslar indianer.