press play del I.

Svordomar, könsord och dålig humor förekommer. Press Play:



Kommentera. Vill du ha mer av det här?

makt.

27 april.

Imorse vaknade jag med sömnparalys. Det var den snälla versionen, dvs Ren Svart Ondska stod inte vid sängen och stirrade ner mig som han brukar göra annars. Bortsett från paniken är det ett sjukt coolt fenomen dock, sägs vara nära besläktat med utanför-kroppen-upplevelser. Jag får sömnparalys relativt ofta, ibland flera gånger i månaden, och eftersom jag är intresserad av drömvärlden så är min plan nu att försöka experimentera med det, försöka kväva paniken som instinktivt bubblar upp av att sitta fast i en paralyserad kropp (och av att vara iakttagen av det argaste och ondaste av demoniska väsen straight from the muthafuckin' helvete).

På tal om något helt annat, veckans inköp blev en zoom h2. Så nu är det jag som spelar in ljudlandskap och folks bisarra konversationer på fik.

Och publicerar det på min blogg.

del 2.

På tal om det förra blogginlägget:

infantilism.

23 april.

Nya Grejen är marknadsstyrd vänstervriden individualism AKA du är inte en sämre människa för att du är fattig, men jag vill fan inte hänga med dig. Jag tror jag ska köra en variant på det. Du är inte en sämre människa för att du bara har 2Mbit ner... men jag vet inte hur jag ska avsluta den meningen.

Poängen är oftast långsökt, men den går ungefär såhär:

Ingen vill lyssna på ditt jävla gnäll om hur tråkigt ditt jobb är. Det här är inte Kina. Du är inte en barnarbetare. Är jobbet tråkigt, sluta. Får du kasst betalt, kräv mer. Lär du dig inget på din utbildning, byt.

Andra exempel inom kategorin "om ditt liv suger, ändra på det": Är din kille kass i sängen, dumpa. Vill du lära dig spela gitarr, köp en jävla gitarr. Är dina möbler fula, skaffa nya. Lyssnar ingen på vad du säger, prata högre. Lyssnar fortfarande ingen, gå en kurs i retorik. Lyssnar fortfarande ingen, sluta prata.

Inse gott folk. Vi har inga behov längre. Om du ska köpa en ny tröja och funderar på om det är ett want eller ett need, sluta fundera. Det är aldrig ett need. Fråga dig själv vilken du want mest istället.

Och seriöst, för din omgivnings mentala hälsas skull, sluta prata så jävla mycket om du helt uppenbart inte har något att säga.

Du tar upp värdefull plats. Flytta på dig.

definitionen av.

20 april.

På releasefesten trodde alla att jag var alkis. Jag vet inte varför jag bryr mig, kanske för att jag tror att det ligger nära sanningen. Jag skiter egentligen i det. Det enda som spelar roll just nu är filmen och låtarna och absolut ingenting annat. Renheten i mitt fokus ändrar i mig, gör att Stockholm känns som en helt ny stad. För inte så länge sedan skrev jag 'världen dog och ingen brydde sig'. Jag skrev det, men det är först nu jag känner det. De säger att jag är talangfull, att det är imponerande att jag gör så många olika konster. Foto, text, musik, grafik. De säger att det är jag som är imponerande, men då säger de också också att det är de som är tråkiga. Det är de som inte utnyttjar sin fulla potential. Jag lägger ingen värdering i det, det gör oftast alla andra åt mig.

Mitt fokus kommer hjälpa mig, men det kommer ta död på så mycket omkring mig. Originalitetens börda är inte för vem som helst att bära. Jag tror att jag har vänner som accepterar mitt avvikande beteende. Men varje gång jag har haft tilltro till min omgivning har jag blivit besviken. Jag får aldrig glömma det, så jag säger det nu: många band kommer att brista. Band jag inte trodde kunda brista.

Jag hoppas det är värt det.


En dag hoppas jag på att bli lika cool som Afro Samurai:

konsekvenser.

14 april.

Den första veckan är alltid kul. Jag försöker skriva, men orden går bara sönder. Tänker att jag borde sluta med något. Tvångsmässigt existerande. Fredagens brist på dans togs igen på lördag med stans bästa ljud. Min bröstkorg ekar fortfarande. Allt känns tvångsmässigt. Tvångsmässigt supande, dansande, spanande, knullande, shoppande, skrivande, skapande och en del av mig vill vara svinet som tvångsmässigt knullar allt under tjugo och sen skriver hur kasst det var på min blogg dagen efter.

Den andra delen vet var du bor och är jävligt arg på sitt kön.

Jag ska läsa en bok om män och en bok om självmord.
Sen ska jag skriva in mig på kickboxningen.

kall.

8 april.

Min säng är i bitar i en hög mitt i rummet som är helt vitt och badar i lysrörsljuset från molnen utanför fönstret. Den här nyansen av grått dödar mig. Jag sitter helt påklädd med jacka och halsduk i soffan och har ångest över att jag verkligen vill gå ner till åhlens för att få det där fodralet för mina solbrillor innan det är försent och jag är i stockholm, men jag kan inte, för lysrören i molnen dödar mig.

Istället kollar jag på olika sätt att spela in filmljud. Jag har hittat en prylett som spelar in surroundljud. Och den är ungefär lika stor som en ipod. Jag ska ha den. Och sen behöver jag en kamera vilket jag bara vet att jag kan låna eller att M kan fixa på något sätt. Och sen blir det massa filmer. Främst en, längre. Men också massor, kortare.

Men just nu vill jag bara sova bort den här dagen och tänka att allt blir bra imorgon.

Allt blir bra imorgon.

Allt imorgon.

mediokritet.

4 april.

Idag har jag köpt en jacka lika snygg som gammal och funderat över varför alla bär på samma vanföreställning om att vara bättre än alla andra. Till och med de som är sämre. Vi har alla varit där, klockan strax efter lunch i de bohemiskt hippa kvarteren och inser hur staden är invaderad av hundar och hundägare, barn och barnägare, och så de där som väljer bort arbete till förmån för socialbidrag. Det tragiska ligger dock inte däri, utan i bristen på självinsikt och aktivitet. Existensen trivialiseras ner till ett slöseri på pårökt kött berusat med den billigaste ölen. Och så går man där och tänker 'vad fan håller jag på med'. Men det bästa av allt är.

De undrar säkert samma sak.

Så jag har bestämt för mig att stänga ute världens ögon, sluta försöka förutspå nästa sound eller hitlåt eller mode eller steg jag borde ta eller saker jag bör säga. Sluta planera varje blick, varje steg, varje mening och varje gest i förväg. Sluta försöka vara den jag vill vara genom handling, och istället försöka bli den jag vill vara.

Sluta vara kameleonten utan att bli en konstant.

Mitt liv är ett experiment i existerande. Jag planerar en heist.

Och på måndag är Stockholm mitt igen.